Den äldre damen kröp upp ur marken, nej, slet sig fram, som om hon just kommit ur helvetet själv. Det kröp i skinnet på Tamara, och lukten den äldre damen drog med sig från avgrunden fick henne att backa undan av avsmak. Det luktade... mögel och sjukdom. Nej, det luktade död. Varför luktade det död?

 

 

De lyfte hon på blicken, en galen blick, som fick Tamara att kämpa mot lusten att fly. Hon var död, det var hon. En levande död. Damen gick fram mot Tamara, med långsamma steg, stönande och med hackiga rörelser, som om hennes döda lemmar inte ville följa hennes vilja. Tamara skulle just backa undan, när hon insåg att det var omöjligt. Hennes fötter var som fastgjutna i marken...!!

 

 

...och då vaknade hon. Uppskakad, men ändå okej. Det hade ju bara varit en mardröm. Men ändå kände hon att hon var tvungen att kolla ut genom fönstret mot ytterdörren.

 

 

Tamara kände plötsligt en illvilja mot att titta ut, för tänk om hon ändå såg sin mardröm därute, vandra omkring, hungrig? Då skrattade hon åt sig själv. Det hade ju bara varit en mardröm! Vad löjlig hon var.

 

 

Tamara sov inte något vidare resterande natt och morgonen förde med sig regn och kyla. Hösten var visst redan på ingång, och det var dags att plocka fram ytterkläderna.

 

 

Tamara såg till att vara på biblioteket så fort de öppnade. Ville man ha svar på sina frågor brukade historien oftast vara till bra hjälp. Så Tamara plockade fram den bok hon kunde hitta i stadens historiesamlingar, som till hennes förvåning var väldigt begränsad. En stad med så gamla byggnader borde väl ha någon sorts historia, och en lång sådan?

 

 

Tamara valde ut de böcker hon trodde skulle ge henne mest information, och fastnade ganska snart för en av dem, mest för att den talade en massa strunt. Intressant strunt. Den verkade mest innehålla fabler, om älvor, vampyrer, spöken och... varulvar. Tamara förstod inte varför hon fastnade för just denna boken, då hon visste att sådant inte fanns på riktigt. Men av någon anledning var alla de händelser det skrevs om på något sätt kopplat till platser i Moonlight Falls. Mest omtalad var väderstenen, men där stod inte mycket mer om den än att den alltid var inblandad i några av dessa övernaturliga händelser. Folk som blir till varulvar och vampyrer, älvor som snor hemnycklar och häxor som förvandlar folk till grodor... Bara trams, som sagt. 

 

 

Men den här väderstenen, den verkade vara någon sorts källa till mysterier som en detektiv dras till, och Tamara bestämde sig för att genast ge sig ut och finna den.

 

 

Just som hon lämnade biblioteket var hon dock tvungen att fördröja sökandet efter väderstenen åt ett senare tillfälle, då hon just fick ett samtal från Joanie.

 

 

Flitig som hon var anlände Tamara till mötesplatsen en timme innan midnatt och väntade in Joanie. Under tiden begrundade hon noga den smutsiga strandplatsen, och bestämde sig för att hon nog aldrig skulle vilja sola eller bada här... Men just när hon hade sina djupa tankar stördes hon av ett ljud.

 

 

Först trodde hon att det var Joanie, men när hon inte kände igen personen som stod där, en ung man, gömde hon sig snabbt bakom... ehm... två buskar(!) hon förvarade i fickan?

 

 

Men mannen stirrade inte länge på Tamara, utan flyttade blicken ner mot sina händer. Hela hans kropp började sedan skaka våldsamt, som om av ilska, och ett konstigt glöd dök upp runt honom. Tamara fick panik, då hon inte visste om hon skulle springa fram och hjälpa honom, eller vända sig om och springa för livet!

 

 

 Mannens ansikte hade vid det laget antagit fasansfulla ansiktsdrag och hans fingernaglar växte ut till tjocka, spetsiga klor.

Tamara hann just plocka fram sin pistol (ja, hon hade en därinne i fickan tillsammans med buskarna) men mannen vände sig från henne och sprang iväg.

 

 

Tamara visste inte vad hon just hade fått bevittna, men hon visste att det fanns en stor risk att detta var en farlig man och att det krävdes av henne som detektiv att göra någonting åt det. Hon sprang alltså efter mannen så snabbt hon bara kunde, skjöt några skott, men han rörde sig oerhört fort och var snart utom synhåll. Tamara hade däremot inga tankar på att ge upp jakten, men hörde sedan en kvinnoröst ropa: Sluta! Det är inte lönt!

 

 

Tamara sneglade bakåt och fick se Joanie stå där och ropa. Det krävdes tre tillsägelser innan Tamara saktade ner farten och till slut stod stilla. Hon insåg då hur fort hennes hjärta slog, och att hon var mer andfådd än vad hon varit på länge, oberoende av den spontana springturen. Inget hade tidigare skrämt upp henne såhär mycket, och hade hon varit aningen mindre modig, hade hon inte ens funderat på att springa efter den där... varelsen. Nej, hon skulle kräva svar från Joanie!!

 

 

Tamara rusade fram mot Joanie, och trots att tanken var att låta så arg att hon skrämde kvinnan, lät hon själv vettskrämd.

 

 

 

 

 

 

Med de orden vände Joanie ryggen åt Tamara och började gå därifrån. Men hon stannade upp på vägen, utan att vända sig om, och sa: Om du känner att du inte kommer klara det här, gör du bäst i att försvinna så långt bort som möjligt från Moonlight Falls, och det snart.

Tamara, du har nog just mött din överman i envishet!

 

Morgonen därpå hade Tamara nästan helt glömt bort allt vad gällde spåkvinnan. Hon var helt enkelt inte värt besväret, och kvinnans girighet hade lämnat hennes plånbok fullkomligt tom. Det var alltså dags att få jobb att komma till henne. Och hon visste precis vad hon behövde göra. En ordentlig frukost och tandborstning senare var hon iväg mot stadsbiblioteket... Verkar som om hon glömt att hon skulle till gymmet?

 

 

Tamara använde sig av ett av bibliotekets (uråldriga) dator och lade upp en annons där hon erbjöd sina tjänster som privatdetektiv. Hon var säker på att det i en stad som denna borde finnas någon som behövde henne!

 

 

Och ja, sen var det ju gymmet... Till skillnad från biblioteket, där många barn befann sig, var det nästan helt tomt. Folket här måste vara lata, antog Tamara, och berömde samtidigt för sig själv den enda personen som såg till att hålla sig i form.

 

 

Efter att ha bytt till träningskläder hälsade Tamara på den flitiga kvinnan som brydde sig om att hålla sig i form. Hon presenterade sig som Doreen Caliente, och just som Tamara skulle presentera sig avbröt Doreen henne och sa att hon visste vem hon var. Tydligen hade alla hört talas om nykomlingen och de var alla nyfikna, då det sällan flyttade in nytt folk här. De visste till och med vilket yrke hon hade.

 

 

Tamara blev förstås väldigt förvånad över att rykten kunde spridas så snabbt i ett samhälle där folk mest verkade hålla sig för sig själva eller inom familjen, men ännu mer förvånad blev hon när Doreen berättade att en vän till henne kunde behöva hennes hjälp. Tamara kunde inte låta bli att le, äntligen, först jobbet hade kommit till henne!

 

 

Doreens vän var en kvinna vid namn Joanie MacDuff och adressen Tamara fått ledde henne till en bar, där denna Joanie arbetade som mixolog. Hon hälsade glatt henne välkommen till baren.

 

 

Tamara, som nu hade tagit på sig sin förklädnad som detektiv (och av någon anledning en ful peruk?) presenterade sig som Detektiv Storm, och Joanies glada humör försvann omedelbart... 

 

 

   Rädd för att hon skulle förlora sitt första jobb gjorde Tamara sitt bästa för att övertala Joanie, och till slut verkade det ge resultat. Joanie gick med på att ta emot hjälp, och bad Tamara att gå till Stötstranden några minuter innan midnatt. 

 

 

Bara två timmar kvar, tänkte Tamara och lämnade baren. Hon tittade upp och kunde ana fullmånen bakom molnen. Detta kommer bli spännande! Inget fall är för svårt för mig att lösa!

 

 

När Tamara Storm fick se Moonlight Falls för första gången genom taxifönstret visste hon att detta var den rätta platsen för en nybakad detektiv som hon själv. Hon blev alldeles upprymd inombords, men hennes yttre visade inget annat än lugn, ja, taxichauffören tyckte nästan hon såg lite irriterad ut och undrade om det berodde på honom. Men Tamara hade inte en tanke över till honom, när han sakta bromsade in och stannade. I mitten av den enorma tomten framför henne fanns ett enkelt, litet hus, som såg precis ut som i annonsen.

 

 

Tamara slösade ingen tid, hon gick snabbt in i huset och försäkrade sig om att den innehöll allt man kunde behöva för att överleva, eller åtminstone leva ett värdigt liv, och ställde sig på altanen.

 

 

 

Sagt och gjort, Tamara började promenera i sommarens solsken och letade efter gymmet. Det var inte många människor ute vid den här tiden då de flesta var på jobb eller skola. Detta gjorde henne besviken, då hon gärna hade velat observera några invånare och deras beteenden. På så sätt hade hon lättare kunnat anpassa sig och ta bort alla misstankar folk ibland hade om nyinflyttade.

 

Innan Tamara hunnit fram till något gym lockades hon av huvudvägen mot ett konstigt, litet, färgglatt hus. En spåkvinnas hus, utan tvekan, tänkte Tamara medan hon gick mot den. Om det är någonstans i denna stad där man kan få nys om något mysterium, så borde det vara här! Tamara var tvärsäker, men jag kan ärligt säga att jag tvivlade på att det verkligen kunde vara så...

 

 

Tamara gick in och möttes först av doften från rökelser, som gav henne en lättare huvudvärk. Hon rynkade pannan och flyttade undan gardinen, bara för att se i de gröna ögonen hos en spåkvinna.

Tamara, misstänksam som hon var i naturen, tvekade först, men sjönk sakta ner på pallen framför kvinnan. Hon hann knappt sätta sig ner förrän kvinnan ryckte åt sig hennes hand och började spå i linjerna.

Tamara lämnade spåkvinnans lilla hus strax efteråt, hundra simoleons fattigare och huvudet full med bry...  Men så länge du inte tror, kommer du aldrig finna svar...? Vad kunde kvinnan möjligen mena med det? Antagligen inget, var Tamaras slutsats, den kvinnan sa säkert allt möjligt tokigt för pengarnas skull.

 

 

Tamara började gå i den riktning hon trodde att gymmet låg, men var sedan tvungen att gäspa stort. Hon misstänkte att de starka rökelserna hade något med hennes plötsliga trötthet att göra, och bestämde sig för gå mot sitt nya hem istället. Sömn var trots allt det bästa sättet att bearbeta upplevelser i ens liv och att bearbeta spåkvinnans ord och dess innebörd var precis det hon behövde just nu.

Efter två misslyckade spelomgångar, startar jag nu min tredje legacy. Tredje gången gillt är det ju, eller hur? Tidigare tema för mina legacy har varit vardagligt samt sci-fi. Nu tänkte jag köra på ett övernaturligt tema, där spelandet utspelar sig i kvarteret Moonlight Falls med Tamara Storm som grundare.

 

Precis som de övriga två gångerna tänkte jag börja med att berätta för er vilka regler jag kommer spela efter:

- Arvtagaren måste vara släkt med grundaren

- Jag kommer spela fram tills det att den tionde generationen växer upp till ungdom

- Inga fusk tillåtna (resetsim enda undantaget)

- Varje generation måste innehålla minst en övernaturlig medlem, som på något vis är besläktad med den utvalda arvtagaren

- Grundaren samt kommande arvtagare får inte lämna start-tomten, alltså föds och dör de på samma ställe

 

Under spelandet kommer följande mods användas: Poseplayer. Detta för att ge mer liv i karaktärerna och få dem att uttrycka sig så som jag vill, allt för ett roligare berättande!

 

 

Namn: Tamara Storm

Egenskaper: Modig, Disciplinerad, Lyhörd, Geni, Grubblare

Livsönskan: Undersökande Detektiv

Favoriter: Hamburgare, klassisk musik samt färgen svart

Historia: Tamara hade sedan tidiga år mycket energi inombords och hennes föräldrar lät henne gå med i alla möjliga sorters sporter för att försöka lugna ner henne. Det hjälpte till viss del och styrkan hon byggde upp i kombination med hennes genialiska drag gjorde det möjligt för henne att klara polisutbildningen. Tamara upptäckte sedan ute i arbetslivet att hon var alldeles för självständig för att kunna arbeta inom yrket och ville ut och hjälpa folk på sina egna villkor. Därför har hon nu flyttat från Twinbrook till mysteriernas stad - Moonlight Falls! Ingen annan stad hade passat bättre till en färsk detektiv som Tamara, redo att ta sig an hemligheterna i denna mystiska stad!